Händelserik dag

Att umgås med Christine är himla händelserikt. Idag var det den avslutande vårröjningsdagen, då även skåpbilen skulle återlämnas.
Började dagen med att plocka det sista som skulle slängas, vi fick ihop ett lass till. Katrin fyllde på en andra halvan med trädgårdsavfall.
När vi kom till Flempans Återvinningscentral så var det en gubbe i keps som satt som en propp i sin bil mitt i "körbanan". Han väntade på att få köra in i en fålla och vägrade att flytta på sig så att andra kunde köra förbi. Både jag och Katrin sa till honom att han måste flytta på sig, så att andra kom fram. Men han vägrade, tror att han drabbats av en stroke eller nå´t för han fattade noll. Efter ett tag fick han sin efterlängtade plats och då backade han inte ända in, så han stod halvvägs ut i körbana, så att folk ännu en gång inte kom förbi. Trodde ett tag att det skulle bli krig.
Tur att man är en människa med tålamod ;).
En annan skojsig sak som hände var att det "älgade" en gubbe efter Christine när hon skulle slänga sin gamla verktygslåda. Den ville gubben ha, märkligt att åka dit för att slänga och sedan komma hem med nytt skit.
När vi äntligen kom från detta dårhus, så var det dags att lämna tillbaks skåpbilen.
Vi bestämde att promenera hem en bit (iklädda gamla sunkiga mjukiskläder), sedan ta buss och sedan promenera igen.
Jag tog rygg på Christine som har gått där en gång förut och "hittade". Vi tog vägen över militärbron vid Farstanäset och där gick vi vilse.



Men med SRV-, buss- och Visakort så är det lugnt, då klarar man sig alltid....
Efter hjälp av en cyklist så hittade vi ut till Ågestavägen. Där klev vi på en buss mot Huddinge. När vi satt på bussen sa Chrstine (iklädd ett par smutsiga trädgårdshandskar) att vi såg ut som vi var på rymmen, då vänder sig 2 tjejer i typ 11-års ålder till oss och säger: Vi är också på rymmen. Tur att man hittar sina jämlikar på bussen även fast vi hade kunde vara deras mammor.
Vi funderade över när de berättade om oss över middagen och såg i bilder hur deras föräldrar sa med en förskräckelse i rösten: Vi har ju sagt att ni inte får prata med främlingar.
Vi klev av bussen vid Stuvsta och promenerade hem. När jag kom hem slöt jag ögonen ett tag, för det hade ju varit full rulle hela dagen och så är det när man umgås med Christine.
Här kommer före och efter bilder från mitt förråd.



Före



Efter