tisdag 7 juli 2015

Nostalgi

I den här gången (Gula gången) har jag köat många gånger för att komma innanför dessa dörrar som för ca 35 år sedan tillhörde mitt stamhak Bobbadilla. 
Snart är dessa dörrar ett minne blott nör Slussen ska renoveras. 



3 kommentarer:

BP sa...

Vårt favo ställe där var Debaser å det stängde ju redan ifjol tyvärr. Bra att du dokumenterar - kul att komma ihåg sedan när Nya Slussen väl är på plats...

Susjos sa...

Bobbadilla, minns namnet, vet att några tjejer liftade till Stockholm för att gå dit. När jag flyttade ner hit -79 vet jag inte om det fanns kvar?

Mia sa...

Jag är en kvinna, mamma, fru till två barn som är födda 00 och 02. Pojken är 15 år och flickan är 13 år. Jag är 44 år. Vi bor på landet i ett stort hus med våra djur. Vi bor i Kronobergs län som ligger i Småland. Vi söker seriösa, ärliga vänner, utåtrikta människor i vår ålder att kunna umgås med att hittar på olika saker med. Hoppas på svar! Man kan säga att våra barn är utfluga nu. Både gott och ont. Kan man säga att det är. Dom bor i en stödfamilj som man tycker mycker om. Jag har Autism, Asberger, utvecklingstörning m.m. Bra att man kan utnyttja Socialen på pengar m.m. Nu är jag och min man fira från allihopp och vi kan göra precis vad vi vill nu med våra egna liv. Bra va! Det är ju bra att Socialen kan tar hand om våra barn när man inte har någa vänner alls. Som inte vill har med oss att göra. Det är ju bra med skattepengar. Ni får ju ändå betala med skattepengar till Socialen. När man är kontaktlös. Vi ska utnyttja socialen till max!




Det som hjälper mig att får vara med mina djur som är hundrana. Dom betyder allt för mig Hade jag inte dom så skulle det nog går åt helvet med allt i hopp skulle jag säga. Jag rider på ridskola två gång i veckan när skola är i gång då. Hästarna betyder allt för mig också. Det stora problemet är att jag inte kommer i gång på grund av mitt stora funktionshinder på grund av mina diganoser. Jag saknar en startknapp och stoppknapp. Det är inte så många som hjälper mig med detta. Tråkiet nog. Jag är förhandlingsförlarmad m.m. Min dotter har samma diagnos som mig. tråkiet nog. Vi har en stor problemmatik. Autismspekatrum. Vad ska jag mer berätta då? Har gått i en jävla särskola. Lärde mig inte ett jävla förbannad dugg. Fick aldrig lära mig engelska m.m. Det är särskolans fel att jag är den jag är i dag nuläget. Vad kan socialen hjälpa oss med då?! När dom har tagit hand om barnen. Då har man ju totalt misslyckas med allt vad det innebär. Vad är meningen att leva då?! När man inte har något ting att komma när man inte har lärt sig något i denna jävla särskolan som man har gått i. Vilket jävla värde har man då?! Socialen dom är redan inkopplad sedan år 99 - 00. Jag har inget att dölja. För jag inget mera av mitt liv längre. Så man kan gärna lägga sig och dö. Jag är inte på psyk akuten nu. Jag blir utskriven den 8 jini-14. Var inne i ca tre dagar. Fick alla mina medciner upphöjd, Jag är hemma. Tror att jag känner till namnet. Kanske till och med att jag har provat det någon gång. Jag är inte på psyk akuten nu. Jag blir utskriven den 8 jini-14. Var inne i ca tre dagar. Fick alla mina medciner upphöjd, Jag är hemma. Tror att jag känner till namnet. Kanske till och med att jag har provat det någon gång. Inte samma situation igen tack som jag fick uppleva den 4 Juni. Det var hemsk då! Känner mig stark nu.Tack vare att jag rid på en häst innan i kväll. På ridskolan.
Något mera ni vill veta?????????????




Det är ganska skönt att skriva som det är och får ut mina tanka öppet här. Vad som helst. Ett tecken på hjälp. Hur gör man en blogg så det kan nor ut till alla. Fundera på att skriva om mitt liv hur jag har det i mitt tråkia liv. Mina funderningar m.m.