Min noja beror nog på att när jag var typ i tidig tonår, så satt jag och mina "coola" kompisar längst bak på bussen och varje gång någon sträckte upp armen för att dra i tåten (var ett snöre man drog i på den tiden), så drog vi allt vi kunde och fnissade hysteriskt. Straffet för detta ganska oskyldiga bus är att jag idag är "skräckslagen" varje gång jag måste sträcka på mig för att plinga. Gillar när plingknapparna sitter lite längre ner, så att det inte syns när jag plingar ;) OMG, va jag är löjlig när ska denna noja släppa, tur att det är så många som kliver av hemma på min gata ;)
 |
| Skräckknappen |
4 kommentarer:
Alltså en sådan noja har jag då aldrig hört talas om;-) Kul att veta nå't om dig, alltså sån't jag inte visste innan;-)
Så söt du är, men du är nog inte ensam om att känna så skulle jag tro =)
Tack för att du är så go!! Kramar
Finns det ingen "bussknappsterapi" dör du bor ;-D
,,, ja det där var ju en kul lek man hade för sig. Undrar om ungarna i dag är lika roliga som vi var?!
Skicka en kommentar